Den här artikeln byggs kontinuerligt på och kommer inkludera även önskemål från er kära läsare.

Innehåll

Introduktion
Vildsvinens långa historia i Sverige
Återkomsten som förändrade svensk jakt
Vildsvinets biologi – byggd för överlevnad
Intelligensen som överraskar jägare
Sociala djur med avancerade strukturer
Vildsvinets dygn – när mörkret tar över
Varför vildsvin bökar

Introduktion

Det finns få djur i den svenska naturen som väcker lika starka känslor som vildsvinet. För vissa är det ett skadedjur som river sönder åkrar, förstör trädgårdar och orsakar trafikolyckor. För andra är det ett av våra mest fascinerande vilt – intelligent, socialt, anpassningsbart och nästan kusligt skickligt på att överleva.

För jägare har vildsvinet blivit något mer än bara ett jaktbart djur. Det är en motståndare som ställer krav. Ett djur som tvingar fram tålamod, kunskap och respekt. Många som jagat älg eller rådjur i årtionden vittnar om samma sak när de börjar jaga vildsvin:

”Det här var svårare än jag trodde.”

Och kanske är det just därför fascinationen blivit så stark.

I dag finns vildsvin i stora delar av Sverige. Miljontals svenskar lever i områden där de passerar på nätterna, bökar i marken några hundra meter bort eller rör sig längs skogsbryn utan att nästan någon ser dem. De finns där – men de syns sällan.

De är nattens djur, överlevare under dygnets mörka timmar, och deras historia i Sverige är betydligt längre än många tror.

Vildsvinens långa historia i Sverige

Många tror att vildsvinet är ett nytt inslag i svensk natur, men det är fel. Vildsvinet hör egentligen hemma här. Arkeologiska fynd visar att vildsvin levde naturligt i Sverige redan efter den senaste istiden. När inlandsisen drog sig tillbaka började djur gradvis återvända norrut. Älg, kronhjort, rådjur och vildsvin etablerade sig i de växande skogarna.

Under stenåldern var vildsvinet en självklar del av faunan och benrester från boplatser visar att människan jagade dem redan för flera tusen år sedan. De svenska urskogarna gav perfekta förutsättningar, med mat som vildsvin gärna äter.

Bland maten i de svenska skogarna hittar vi ekollon, bokollon, rötter, svamp, maskar, och insekter.

Här finns dessutom tät vegetation som ger skydd, vilket hjälpte vildsvinen att trivas. Sedan förändrade människan landskapet.

Under medeltiden ökade jakttrycket kraftigt samtidigt som skogar höggs ned för jordbruk, ved och byggmaterial. Vildsvinen fick allt svårare att hitta ostörda områden och de jagades kraftigt. De blev extremt sällsynta och så småningom försvann de helt – förutom från några få kungliga inrättningar.

Arten var helt enkelt utrotad i Sverige och under lång tid existerade vildsvin endast i hägn på vissa gods och större markområden.

Men historien var inte över – långt ifrån.

Återkomsten som förändrade svensk jakt

På 1970-talet skedde något som skulle förändra svensk natur. Vildsvin rymde från hägn, och exakt hur mycket som skedde genom olyckor och hur mycket som berodde på medvetna utsättningar har diskuterats i årtionden.

Klart är i alla fall att djuren började etablera sig igen, till en början i Södermanland. Under lång tid var de inget problem, bara ett mer eller mindre exotiskt inslag i den svenska naturen. Många såg det som en spännande återkomst av ett ursprungligt svenskt vilt.

Men vildsvin har en egenskap som förändrar allt.

De förökar sig snabbt, mycket snabbt. En sugga får vanligtvis mellan fyra och åtta kultingar per kull, även om det vanligaste är 5-6 – men i extrema fall kan de få upp till 15… Det allra vanligaste är att de får en kull per år – troligen i mars – men de kan få två kullar och kullarna kan i teorin födas när som helst på året.

I dag uppskattar många att Sverige periodvis haft över 300 000 vildsvin, men exakta siffror är svåra eftersom vildsvin är experter på att undvika människor. Utvecklingen är dock tydlig – vildsvinet är tillbaka sedan decennier och har blivit ett hållbart vilt som bör förvaltas.

LÄS MER: Hur många vildsvin finns det i Sverige?

Vildsvinet är tillbaka.

Och den här gången på allvar.

Vildsvinets biologi – byggd för överlevnad

Om man skulle konstruera ett däggdjur för att överleva i svensk natur är det svårt att inte landa nära ett vildsvin. De är biologiska överlevnadsmaskiner.

En vuxen galt kan väga långt över hundra kilo och riktigt stora individer kan närma sig tvåhundra. Suggan är ofta mindre men fortfarande kraftfull. Kroppen är kompakt, tyngdpunkten låg, muskulaturen massiv.

Det gör att de kan forcera tät vegetation som nästan stoppar andra djur. Benen är relativt korta men starka och de är snabba. De är helt enkelt byggda för kraft.

Huvudet är kanske det mest imponerande. Trynet är ett tekniskt mästerverk, en kombination av känslighet och styrka. Med hjälp av trynet kan vildsvin känna dofter djupt nere i marken samtidigt som de bokstavligen plöjer upp jord efter föda.

Luktsinnet är extraordinärt. Forskare menar att vildsvin kan konkurrera med hundar i ren doftkapacitet och de känner vittring långt innan vi eller många andra djur anar deras närvaro.

De kan hitta föda under snö och är experter på att orientera sig nattetid. Synen är däremot relativt begränsad. De ser rörelser bra men detaljseendet är inte lika imponerande. Det är därför jägare ibland kan stå relativt öppet – så länge vinden är rätt och rörelserna små.

Däremot är hörseln utmärkt, och de hör även små ljud. Dock är det inte enbart deras skarpa luktsinne och hörseln som gör dem svåra att jaga. De är dessutom smarta.

Intelligensen som överraskar jägare

Många som börjar jaga vildsvin gör samma misstag. De underskattar djuret. Vildsvin lär sig snabbt och anpassar sig. De känner igen mönster, fordon och lär sig vilka tider människor rör sig. Studier visar att vildsvin förändrar sina rörelsemönster när jakttrycket ökar. De blir ännu mer nattaktiva, försiktiga och det går definitivt inte att ställa klockan efter dem.

Man kan tro att man har koll på deras rutiner genom att kolla kameror, men det har man absolut inte. De kan dyka upp ett par nätter i rad, men helt plötsligt är de borta flera nätter, för att återkomma utan förvarning. Har man flera kameror igång kan det gå att skönja ett större mönster, men det är långtifrån säkert.

En gammal galt som överlevt flera jaktsäsonger är sällan gammal av tur. Han har lärt sig.

Sociala djur med avancerade strukturer

En annan missuppfattning är att vildsvin lever ensamma, vilket absolut inte stämmer. Sugga och kultingar lever tillsammans och ibland med andra gyltor och galtar. När nya kultingar föds brukar de ettåriga galtarna lämna flocken, förutom när det är parningstider. Då är de oavsett underställda ledarsuggan.

Vildsvinen har helt klart tydliga sociala strukturer och de kommunicerar med grymtningar, morranden och skrik. När suggorna varnar sina kultingar kan de stöta ut ett snabbt, frustande ljud – något man som jägare kan höra när man sitter på pass i mörkret. Har man inte hört det här ljudet tidigare kan man lätt hoppa till.

Galtar lever dock ensamma för det mesta och särskilt äldre galtar vandrar på egen hand. Det är verkligen något speciellt när man som jägare sitter på pass och en äldre, stor galt dyker upp.

Det är nästan som om skogen håller andan i det ögonblicket.

Vildsvinets dygn – när mörkret tar över

Under dagtid kan vildsvin vara nästan omöjliga att hitta, de är extremt skygga. De väljer ofta täta planteringar, gärna gran med mycket sly runt omkring där vegetationen är för tät för människor.

I sin daglega ligger de ofta stilla under stora delar av dagen, men när mörkret kommer förändras allt. Då börjar rörelsen, med födosök och långa vandringar. Ett vildsvin kan vandra flera kilometer under en natt. Även om de är svåra att förutse så följer de faktiskt samma stigar och passager, om de inte har lärt sig att det kan finnas fara vid en av stigarna eller viltväxlarna.

Det är också därför erfarna jägare ofta lägger så mycket tid på att förstå rörelsemönster. Inte bara var djuren finns, utan var de kommer att vara. Genom att studera marken du ska jaga på kommer du hitta spår från vildsvin – inte minst deras bökande.

Varför vildsvin bökar

Bökningen är kanske det mest välkända av vildsvinens beteenden – och den mest frustrerande. Trynet fungerar nästan som en biologisk grävmaskin, då de primärt letar efter maskar, larver, rötter och grödor. Allt som går att äta är intressant för vildsvinet.

De kan vända stora ytor på förvånansvärt kort tid, vilket för lantbrukare kan det innebära enorma problem. För naturen är bilden mer komplex. Bökningen kan faktiskt gynna biologisk mångfald, skapa öppna jordytor och underlätta fröspridning.

Vildsvinets betar slipas dessutom hela tiden av att de bökar – något som gör dem bokstavligt livsfarliga. Deras betar kan skära upp livshotande sår hos människor – särskilt på insidan låret där man riskerar att skada lårbensartären.